sämsta veckan ever liksom

guuud vilken mongovecka de har vart..... ända sen i måndags känns de som att de bara vart otur...antingen gällande försäkringskassan angående min sjukskrivning, lägenhetsbytet, nån mindre olycka lr bara skitnyheter...
igår kväll kände jag bara stressen över allt som ska hända(lr inte hända) innan bebisen kommer rinna över....jag börja störtböla... men fan va jobbigt de e ... e så stressad o känner inte lust med nånting just nu....
har sån lust att bara stänga in mig i ett rum o bara få vara själv.... men vi har ju inget jävla rum där jag kan vara själv....vårt enda sovrum vi har är under renovering...ska målas om på söndag för att kunna gå igenom besiktningen så vi kan flytta ta mej ***.... o stockholmshem som inte kan komma med något svar snart angående flytten o jag får panik....vill ju flytta 1september men nu e deinte långt kvar till 1september o vi har inte ens fått tid för besiktning....o nästa datum blir liksom 1oktober o de e ett väldigt riksabelt datum då bebisen kanske ploppar ut samma datum.....

neeeeeeeeeeeeee usch....

sen får jag sån ångest för jag inte riktigt kan ta hand om laura för min foglossning gör så jävla ont....
så de enda positiva den här veckan e att jag tog beslutet att köpa en tidig födelsedagspresent till min prinsessa....en trehjuling....ho älskar trehjulingar o på så sätt behöver jag inte försöka springa efter henne om hon smitter....hon blev så glad när hon såg att de va en trehjuling..¨så de lyste upp min dag....
iof kom jag ju på en annan bra sak denna vecka....

igår va vi på barhjärtmottagningen då läkarn på VC hade hört blåsljud under en kontroll....men allt såg så fint ut så de va inget att oroa sig för....de va ett slags blåsljud  som e väldigt vanlig bland barn i lauras ålder...."försvinner" typ i tonåren....men de e inte så mkt att den försvinner utan mer att man inte hör den längre....men inget som man behöver oroa sig för eller som man behöver gå vidare med... så d va ju en annan bra sak

men jag hoppas att slutet på denna veckan blir bättre o att allt löser sig sakta men säkert....för undra om inte anledningen till mina alldeles för många sammandragningar beror på all stress just nu....vill ju heller liksom inte ringa till stockholmshem o tjata på dom...men känns som att man inte har nått val om man vill att nått ska hända :(

nu e de bara att hålla tummarna o hoppas på en bra helg....
 :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0