vilken helg

vilken jobbig helg de har vart....
lördagen började med att mamma kom hit för att hämta upp stora älsklingen o sen åka iväg till nyköping för att hämta soffa o säng....sen skulle han åka me sin brorsa till norrköping för att lämna våran säng o byrå som han tog över... Jag hade haft sammandragningar hela dan o stora älsklingen kom inte hem förrän sent..jag monterade upp lilla L´s nya byrå så de skulle få plats med alla hennes kläder... inte alltid de lättaste när man har en liten tjej som så gärna vill hjälpa till me hammare o skruvar o allt annat som fanns...
söndagen skulle vara lite vilo dag men så blev de inte....jag fick en blödning o fick åka in till bb mottagningen för att kolla upp de....e ju trotts allt 3 veckor o några dagar kvar tills lillen ska komma...
men saker o ting gick inte som jag hade hopppats på...bebisen mår bra som tur är men efter att vart själv hela dan så kände jag mig nere....åkte med taxin hemifrån runt 1 o kom hem vid 6 tiden på kvällen....gick över efter en stunds gråtande men kom krypandes tillbaka efter nattens dröm...
så allt har resulterat i att jag är rejält deprimerad idag...
jag ogillar tanken på att min dotter ska se mig gråta men idag gick de inte att få stopp på de....så idag har hon fått se mig gråta för andra gången i sitt liv...o lilla hjärtat va hon är gullig...de va hon som trösta mig me att krama mig o hålla om mig...
de e inte ofta man gråter ihjäl sig (som de ibland kan kännas som)...me de e jobbigt...känns som att energin sugs ur en o man har noll lust med saker o ting...
älskar att ha min dotter här för hon är den enda som kan få mig att le...
vi får hoppas på att de ljusnar snart...känns som att man ser allt så mörkt nu...o så fort man ser en ljusglimt någonstans så händer något annat som får allt att bli mörkt igen....
Efter att jag fick Laura beundrade jag alla kvinnor som fått barn utan att ha någon som stöttar dom... avsaknad efter barnets pappa lr ingen släkting som kan ställa upp till förlossningen... jag kände mig så lyckligt lottad över att inte bara kunna ha min dotters pappa där utan även min mamma.. 2personer som älskar mig o ville stötta mig...
men igår fick jag en glimt av hur de kan kännas att vara ensam...där satt jag själv på BB mottagningen..medans de andra som kom o gick hade sina äkta hälft med sig o de kändes tungt faktist... fanns anledning till varför min hälft inte va med men de e en annan femma nu..
de jag än en gång vill få sagt e att jag beundrar verkligen dom kvinnor som får ha sina bebisar utan barnets pappa...oavsett hur de ser ut i familjeförhållandet...
jag menar till er alla som någon gång vart lr är gravida...ni vet hur många känslor som strömmar genom kroppen o som man inte alltid kan hantera ... o sen nervositeten/rädslan man kan ha inför en förlossning o tanken på att gå igenom de själv är fö mig skrämmande...
o även om jag vet att man tar styrkan till de från någonstans i kroppen så e tanken på att behöva gå igenom en förlossning själv mer skrämmande än själva förlossningen....
som sagt beundrar er verkligen...

ne nu ska jag ta o mysa me lilla pluttan
 
gosigos :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0