Avskyr förkylning

Usch o blä va jag avskyr att vara förkyld... Inte nog me att jag har ont i hals o i huvet så e jag nu täppt i näsan o nyser konstant...
Älsklingen ringde från jobbet på fm o sa att han va risig han oxå.. När han kom hem va stackarn röd om näsan o nyser mkt.. O ont i halsen som mig då.. Laura hostar inte lika mkt MEN hon fick feber nu på kvällen så vi får se hur de går.. Har använt nässugen på stackars Leandro flera ggr för att rensa i näsan så han kan andas bra..
Avskyr förkylningar .. Usch o blä :(


Sjukstuga AB

Jo nog e de sjukstuga nu minsann... Jag e väl de minsta bekymret med "bara" ont i halsen o lite värk i kroppen... Laura hostar o snorar på.. Tur att man hade hostmedicin hemma till henne i alla fall. Men även Leandro e tokigt snorig.. Igår va han något sådär tjock i näsan men under natten har de blivit mer att man verkligen hör hur mycket snor stackarn har.. Tack o lov för nässug... Inatt använde jag den innan jag ammade o under amningen hörde jag att han hade lika mycket snor i näsan igen som innan jag tog bort allt så de va till använda nässugen igen efter amningen.. Stackars mina små..

Hihi men sötast inatt.. Efter att jag ammat Leandro o han va mätt o belåten så la jag honom i sin spjälsäng med nappen o la mig... Han låg o jollra o rätt som de är så hör jag Laura skratta... I sömnen hihi de va så himla gulligt..
Kanske blir som mamma som pratar i sömnen.
En gång hade jag tom satt mig upp tagit en blomkruka.. Rört om lite o sen lagt mig igen hahhahaha ... O hade Inge minne av de när jag vakna igen.
Stackars älsklingen har fått ta en hel del smällar när jag drömmer.. Han har även fått lugna mig när jag har mardrömmar o blir hemskt ledsen över de jag drömmer. Jag gråter tills jag vaknar av att mauri väcker mig och tröstar mig.
Indragit sånt kommer sig egentligen .. För de är ju inte alltid som man agerar från drömmen till verklighet.. Jag drömmer varje natt men jag pratar inte i sömnen varje natt o jag slåss inte varje natt, gråter inte varje natt.
Vad är de som avgör att drömmen blir så verklig att man omedvetet agerar fysiskt av sina drömmar?
En sån fråga man kanske aldrig får svar på men om någon vet, får ni gärna dela med er av eran kunskap :)

Nästa söndag är de första advent, nästa söndag blir min älskade son 2 månader.. Kära nån vart tar tiden vägen? Leandro redan 2 månader på söndag...
Men första advent har man minsann längtat till. Jag älskar ju att julpynta så ska bli så kul att ta fram all julpynt..
Me. Hade inte skadat med snö.. Så tråkigt att vi inte kommer ha någon snö till första advent.. De va så himla mysigt när man förra året kunde ta fram all julpynt o sätta upp adventsljustakarna o julstjärnorna o att de snöa ute o va så vitt o vackert :)
Vem vill ha en "mild vinter " liksom... En så kallad mild vinter e ju som en lite kallare höst.. Grått, tråkigt o dessutom mycket slask.. Och de vill nog ingen ha.. Mysigare med snö som lyser upp kvällsmörkret.
Laura fick ju en pulka i födelsedagspresent med ratt.. Måste hon ju få använda..

Ska önska mig en tidig julklapp av jultomten o önska mig mycket snö :)


Litet ordförråd

Oj va jag på senaste märkt att jag börjat prata mer o mer svenska med Laura ... Ibland undrar jag varför .. Har ju bara vart spanska fram till ett par veckor sedan...
Sen slog de mig.. Vi är mitt uppe i "the terrible two" åldern med Laura o för mig har de vart enklast att prata med henne på svenska då de e de språk jag dominerar bäst...
Sen har jag tänkt på hur mkt man egentligen bryr sig vad omgivningen tror o tänker om en som förälder ute..
Exempel...

En dag så skulle jag o Laura ner till affären o handla.. På vägen tillbaka hem så ville hon inte hålla mig i handen utan hon ville springa, vilket inte va ok just där då de är en parkering o de åkte bilar fram o tillbaka..
Försöker förklara för laura att hon måste hålla mig i handen eller gå försiktigt brevid mig för de åker bilar där. Eftersom de inte passa lilla fröken den dagen så vill hon springa ifrån mig o när jag sprang efter henne o fick tag i henne blev hon som en slö säck...
Eftersom jag inte kommer någonstans på de sättet så fick hon sitta på marken.... I samma veva som jag satte Laura på marken så går en gubbe förbi o ser att jag med två stora kassar med mat har en liten tjej som halar sig ner till marken o han stannar upp för att BOKSTAVLIGEN stirra på vad jag ska göra.. O genast ändrar jag språk... Använder samma ton som på spanska men ändrar mitt språk bara för att gubben ska förstå o höra att jag inte e elak mot Laura mot någe sätt..
Jag satte henne på marken o sa att om hon inte ville lyssna på mig så fick hon sitta på marken tills hon va redo att lyssna på mig.. Laura nicka o satt där fint en stund o jag förklara samtidigt varför jag vill att hon håller mig i handen där de åker bilar. Efter en liten stund frågar jag om hon nu känner för att hålla mig i handen så vi kunde gå hem till pappa o lillebror.. Laura tittar på mig o nickar..
När hon ställt sig upp o jag ska ta mina kassar så säger gubben
"så ska de gå"

Jag= ????

Varför?? Varför bytte jag språk för att gubben skulle förstå vad jag sa? Va de för att visa att jag va en bra förälder som ville på ett lugn sätt få Laura o förstå att hon inte kan springa omkring där de åker bilar lr vadå...
Jag kunde lika gärna ha pratat spanska med Laura ... Hade ju inte vart någe fel med de...
Ibland blir de som en vana att prata svenska med Laura hela tiden när vi är ute.. För de har blivit sån vana att de e fult att prata ett annat språk bland folk som inte förstår de språket.. Fast de inte borde vara de...
De är nog mer jag som bryr mig för mycket om vad omgivningen tycker att jag anpassar mig lite fööör mycket ibland tillmin omgivning.. Ska ju va ok att prata vårat hemspråk utan att få konstiga blickar.. Eller för många blickar(vilket kan hända om Laura bara skriker o jag försöker lugna henne på spanska )

Däremot pratar jag mer svenska nu med henne hemma också men de e bara för jag känner mig mer bekväm med svenska språket när jag ska försöka förklara saker o ting för henne då mitt ordförråd i spanskan inte alltid e den bästa.. Kan prata spanska men ibland får man inte helt fram alla orden hehehe...

Nog om detta...

Idag har vart rena sjukstugan här hemma.. Jag har ont i halsen o känner mig allmänt hängig.. Laura har vart hostig o snorig sen fredag kväll så hon blir hemma imorrn.. O misstänker att Leandro är förkyld ...Han e lite tjock i näsan i alla fall...
Tog typ 45 min att natta Laura idag. Men ack vilken go unge man har..
När vi ligger brevid varandra lägger hon sina armar om min hals o drar mitt huvud mot sig.. Tittar på mig, ler o ger mig en bamsepuss :) sen skrattar hon o gör om de en tre- fyra gånger... Vilken underbar känsla... Såna stunder överväger helt klart VARENDA trotsig stund hon har...

Ska se om lilla hjärtat vaknar o känner sig lite bättre imorrn för i så fall går vi ut o leker en stund.. Bara hoppas på att jag mår bättre.. Hatar att vara förkyld :(

Så nu går jag o lägger mig för o se om morgondagen blir bättre för sjukstugan AB

Godnatt gott folk :)


Hatar dom hör jävla veckorna

Seriöst.. När M jobbar kväll så e de värsta veckan någonsin. Speciellt om Leandro e på jobbigt humör som idag.. Jag får sånt dåligt samvete gentemot Laura ... För varje gång hon villr mig nått så va jag upptagen med lillebror.. Antingen med att amma honom , trösta honom, rapa honom lr försöka få honom att somna så jag kunde ta mig tid för Laura... Va så jobbigt att se när Laura efter druckit upp sin välling ville gå o lägga sig .. Man såg hur trött hon va men Leandro ville inte sova o ville ha mer mat... Sen va jag tvungen att bli klar med en grej innan älsklingen kom hem o mitt i de jag höll på med börja Leandro gråta o då kunde jag bara inte släppa allt.. Laura ville bara hjälpa mig o eftersom jag blev så stressad av allt så fick hon skäll för att hon enligt mig förstörde allt så de bara tog längre tid.. Åhhh va jag ångra mig på en gång. Så fort jag hörde mig själv ångra jag mig... Hon ville ju bara hjälpa mig ... Krama om henne o bad om förlåtelse... Inte hennes fel att jag blev stressad kombinerat med huvudvärk som inte ville släppa o för lite sömn.. De går lättare att vara själv med båda barnen på morgonen.. På kvällarna när Leandro e på sånt humör lr när Laura e på de underbara humöret att visa upp sin värsta trottsålder sida så e de en mardröm... MEN jag blev varnad.. Första året som småbarns förälder e jobbigast... Jag älskar mina barn.. Jag avgudar dom.. Men vissa dagar e inte lätta.. De vet alla som har småbarn... De e att snacka om att man hade de lyxigt med bara Laura .. Inge stress allt bara chili... Hade all tid i världen.. Kändes de som när man jämför med nu hehe.. O även om jag inte skulle byta ut mitt liv mot nått i världen.. Så önskar jag mig i julklapp lite mer sovmorgon hehe

Idag fynda jag en ståbräda till Laura.. Hon vägrar sitta i vagnen O tänkte att de kunde va en bra ide me en ståbräda.. En helt ny kostar ca 679:-... Som e för alla barnvagnar... Hitta en på blocket o betala endast 350:-.. Använd endast 2 ggr då mamman köpt den till sin 4åriga dotter(inte konstigt att den bara användes 2ggr, mamman hade känt efteråt att de kanske va lite onödigt eftersom hon va så stor för en ståbräda hihi)... O Laura älska den.. Hon ville inte ens kliva av... Så nu blir de lättare att ta promenader o man har bråttom hem för lillebror vaknar o e hungrig tex lr andra orsaker :)... Så mkt glad för fyndet :)
Ne ska se om min sovande son vill ligga i sin säng nu istället för min arm :)
Godnatt alla


Måste röra på mig

Nått riktigt störande just nu är att jag upptäckt att jag äter av tråkighet på kvällarna... Usch säger jag bara.. Hade sagt att måndagen skulle va starten till att sluta äta så mkt o börja röra på mig.. Alltså ta långpromenader inte bara springa efter Laura .. Men de är som att skafferi, kyl o frys bara ropar på mig o drar mig till sig för att kolla va de finns för gott att äta... O varenda dag denna vecka har jag haft nått att göra.. Som vanligt...
Måndags- tvätt, bädda, amma, plocka undan disk, plocka in disk, hänga tvätt, byta blöjor, amma hämta skruttis o sen va de iväg på kalas...
Tisdag va Laura hemma för de va hennes födelsedag så då hade vi mysdag,
Onsdag- lämna Laura, hem o städa o sen va de BVC o sen träff med föräldragruppen o efter de till saltsjöbus för att leka o busa me Laura då vi hade kommit försent dit i tisdags
Torsdag- samma som måndag
O imorrn är Laura hemma så då blir de inte mkt gjort( av städ o sånt) för då ska vi leka... Så me andra ord inte kunnat gå ut på promenader mer än när jag lämnar o hämtar Laura ... O efter att jag upptäckt att jag gått ner hela 15kg efter förlossningen va jag verkligen taggad att börja träna för att gå ner mer.. Gruppträning är de väl Inge snack om riktigt ännu då de inte ens gått 7veckor sen förlossningen men idag lyckades jag få en hel timme egentid när jag lämnade barnen till sambon o stängde in mig i sovrummet .. Nästa gång kanske jag ska våga mig att gå ut o gå istället...
Känns lite segt efteråt( för jag tänker ju inte på de innan liksom) när jag sitter själv för alla andra somnat så är de nästan som att jag äter för jag e uttråkad... O trött.. Tror att om jag kan komma ut själv o promenera så kanske jag blir mer pigg o inte äter så himla mkt .. Hmm hoppas jag lyckas komma igång snart... Jag vet att jag borde va starkare o bara hålla mig borta från mat under kvällstid men de e som att jag inte tänker på de förrän EFTER jag har ätit.. E som en zombie.. Bara går äter o SEN vaknar jag till o tänker *opps i did it again* hahahahaha

Ahh iaf.. Skriver mer om de sen när jag väl börjat kunna bättra mig hihi

Nu ska jag ta hand om min son som kräkt ner sig o mig ovanligt mkt idag.. Men när jag tittar på honom nu har han somnat från ena sekunden till den andra hahahahaha
Måste jag väcka stackarn ... Men han kan ju inte va helt blöt när vi går o lägger oss.. Så godnatt allesammans

Sov så gott :-)


Tiden går för fort

Värst va fort tiden går... Igår fyllde min lilla Laura 2 år... Alltså så här dags för två år sen va vi på BB o myste till tusen med våran nyfödda lilla dotter som va de finaste vi sett o så lugn o härlig... Man kunde inte göra annat efter så många timmar som man pinat sig igenom för att förlösa henne för att efteråt känna att de va så värt de... Mina värkar hade börjat redan natten till torsdagen.. Små värkar men ändå så smärtsamma... På lördagen vägrade jag åka hem .. Jag va så trött o hade så ont o de blev så.. Dom satte igång mig vid 16.00 o sen 01.11 på natten söndagen den 8november föddes min lilla pärla... Jag har ammat henne, burit henne, Jag har sett henne växa.. Jag har tröstat henne, jag har matat henne , jag har tagit hand om henne på alla sätt som en mamma kan ta hand om sitt älskade barn o så kommer jag fortsätta att göra ... Hon får mig att skratta, hon får mig att bli arg för att sen få mig att skratta igen ... Hon lär mig saker.. Hon uppfostrar mig... För när man tänker efter så uppfostrar vi varandra... Barnen lär oss vad tålamod e.. De e dom som lär oss att le åt deras knäppa saker dom gör... Dom visar oss att hitta våran barnsliga sida igen(för dom som glömt att dom hade en)... Vi kan lära oss så mkt av våra barn..
Nu är hon 2 år o är storasyster.. Så nu har jag två underbara barn som lär mig att leka o njuta livet fullt ut...
Finns inte ord till att beskriva hur mkt jag älskar mina barn o min stora älskling o den familj vi är... Ni är de bästa som hänt mig .. Tack älskling för att ha gett mig två underbara barn..
Älskar dig!!!!!!


RSS 2.0