3 blev 4

oj va de va läääängesen jag bloggade nu....men mkt har hänt sen jag skrev sist....
sist jag skrev va när de va bf datum den 22september....inget hände då....dagen efter va jag på en bedömning för att se om dom kunde sätta igång mig pga mina smärtor....
de visa sig att jag var öppen redan 3cm då.....MEN...dom ville ge de ett par dagar till för att se om förlossningen startade av sig själv då allt såg så bra ut....så om inget hände fram till på onsdagen så skulle jag ringa in till förlossningen för att kunna få en tid samma dag för en ny bedömning....VAAAAA ONSDAG tänkte jag då....vänta såååå länge...för jag va bombsäker på att jag trotts allt skulle få vänta sålänge....men de va ju lite positivt att jag va öppen så pass redan på fredag så tänkte...ahh de kickar igång till helgen....
helgen gick...o INGET hände....till min stora förvåning....
på måndagen va jag på uruselt humör o va så less på att vara gravid.... va så irriterad att jag hade bokstavligen lust att nita nån av vad irriterad jag var....

tisdag morgon vakna jag av att min lilla tös hälsa glatt hej till mig när hon vakna o så kände jag en värk....ok tänke jag...får se om de kommer fler eller om de ger med sig.... dom började komma med max 20min mellanrum..men mkt oregelbundna då jag kunde få 2st på 10 min o sen inget på 15min ....men så fortsatte de....de enda som jag kunde avgöra på var att dom blev starkare....
vid 15 tiden blev dom så pass starka att de började värka i ryggen o jag blev illamående för varje värk som kom.... vid 16 åkte vi taxin in till BB
vid 18.20 va de dags för undersökning.... öppen 6cm redan
jag hade bestämt mig för att prova på att bada under värkarbetet....jag badade kanske 40min.... sen fick de va bra...med värmen av vattnet så blev de för mkt efter en stund när värkarna kom o blev starkare....
o inte konstigt att dom blev starkarkare....
20.20 va de dags för undersökning igen o då va jag öppen 9cm... här gick de undan...
vattnet hade inte gått ännu o eftersom jag visste att de kom en värk så fort jag ställde mig upp så ställde jag mig upp med stöd o efter en kort stund gick vattnet o därefter gick de bara av farten....
allt gick så fort att inte ens lustgas tog jag denna gång....

21.34 den 27 september 2011 föddes våran son Leandro....52cm lång och vägde 4410g.. vilken lycka...äntligen var han här hos oss...
vår son som vi längtat efter under dessa månader va äntligen hos oss

de kändes trotts allt som en helt ny upplevelse för mig denna gång.... förra gången va jag så hög på lustgas att jag inte riktigt var medveten om vad som pågick omkring mig...men NU....oj...varenda värk..varenda smärta kändes starkare än någonsin....o jag var ärligt talat livrädd....
jag vet att man får något så otroligt vackert utav en förlossning men....jag skulle inte vilja gå igenom de igen... jag har fått två helt underbara barn ....o de räcker bra för mig.....varje förlossning var unik...fin dock smärtsam...på sitt sätt...men två e ett bra nummer som duger perfekt för mig :)

även om smärtan varar under en ganska "kort" stund.... så har jag nog aldrig varit så rädd i mitt liv....o vad jag var rädd för kan jag inte svara på... de va en känsla som bara fanns där för att jag hade så himla ont...o de kändes som att den aldrig skulle försvinna....
men visst fösvinner den...när man väl får ha sitt lilla underverk i famnen o bara se på honom/henne o se hur denne lille person tittar tillbaka på en....helt fantastiskt....

jag har varit gravid 2 gånger...fött barn 2ggr o kommer älska dessa två underbara barn resten av mitt liv....

både jag o min sambo var alldeles till oss av att kunna ha våran son hos oss att vi kunde knappt vänta på att få komma hem till vår dotter o presentera honom för henne!......

den biten av historien får bli till en annan gång för nu hör jag hur hungrig vår son är....o han som fick mat för en liten stund sen hihi....han e glupsk vår son :)

tjingeling så länge.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0